Då har man sagt hej då till det underbara roadtrip gänget. Sjukt tråkigt, för vi hade riktigt kul ihop men nu är det dags för nya upplevelser så jag beger mig nu själv mot New York för att möta upp dessa två sköna lirare från Danmark. Låt mig presentera
Maya och Anneline
Tjejerna som sprudlar av livsglädje och gillar att svänga sina lurviga och har alltid något nytt på gång. Det här är två av de tre danska tjejerna som bodde på vår gata och som vi har hängt mycket med under terminen. Vi ska redan tidig lördagmorgon ge oss iväg på en tripp till Niagra fallen och även stanna till och se thousand islands men innan det måste jag ju berätta om hur underbart vackert det var i Yosemite Nationalpark där vi var nu senast.
Resan dit från Sonoma var lite längre än vad vi trodde på grund av de slingrande vägarna längs bergskanter och mellan stora berg. Vi klagade inte för omgivningen var underbar! Väl framme är det första vi stöter på ett stort vattenfall. Det är tydligen bäst tid att se vattenfall just nu då glaciärerna smälter som mest.
Innan vi skulle börja hika uppför checkade vi in på vårt boende i vildmarken. Haha, ni skulle sett våra miner när vi såg vårt lilla skjul med tygtak, plasskynken till dörrar och fängelseinspirerade sängar som sovplats.
För att inte glömma den stora risken för björnar vilket gav som effekt att allt som luktade något skulle låsas in i björnsäkra skåp. Vi gillade stämningen på området med öppna lägereldar och countrymusik spelandes ur tälten. Väl på med jogginskorna började vi vår hiking uppåt. Puh, man kände att vadmusklerna inte är vad de en gång varit men uppåt kom vi. Utan att egentligen veta hur långt vi skulle gå kom vi till den ena häftiga utsiktsplatsen efter den andra där man såg ut över dalen. Efter en och en halv timmes vandring bara uppåt kom vi till botten av vattenfallet. Det dundrade utan dess like och trots att vi stod 1 km bort blev vi blöta.
Mäktigt var det! Väl nere kände vi oss stolta över att ha klarat en sån lång hiking bara uppför och började gissa på hur lång sträckan var. Alla tog i med råge och började skratta när vi läste att dit vi hade gått bara var 1,5 miles dvs 2,4 km enkel väg.
Att sova i vår lilla camping lya gick bättre än förväntat och imorse tog vi bilen upp till glacier point. Snö låg längs vägkanterna och när vi klev ur var det faktiskt kyligt men vilken utsikt!
Nu sitter jag här på San Franciscos flygplats och försöker finurla ut hur jag bäst ska lägga mig på de hårda stolarna för att kunna somna. När jag skulle ta bussen från Yosmite idag på eftermiddagen trodde folk jag var riktigt knasig i bollen som kom med en fullproppad backpack, en stor trunk och ett hand baggage. De flesta åker dit över en natt med en liten ryggsäck.. men nu är jag rätt glad att jag har två väskor att luta mig mot :)
Om två veckor är jag hemma i Sverige, be prepared!
Chelsea
